Det gör fortfarande så ont ibland. Jag är så trasig att jag vet inte om jag någonsin blir hel igen. På utsidan är jag hel men på insidan hinner inte såren riktigt läka innan dom rivs upp igen. Jag vill ju bara hitta någon som tycker om mig för den jag är, någon som vill dela sin vardag med mig. Både den jobbiga vardagen och den roliga. Jag vill träffa någon som kan torka mina tårar när jag gråter och som vill skratta med mig. Jag längtar så efter en man som vill ha mig för att jag är jag, med alla bra saker och konstiga egenheter. Jag är så less på att vara ensam, less på att orka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar