Varför gav jag upp mig själv?

Varför gav jag upp allt jag tycker är roligt? Varför gav jag upp allt jag ville? Varför gav jag upp mina drömmar?

längtan

Som jag har längtat efter att få göra saker med honom, bara han och jag. Nu kommer det aldrig att hända, nu gör han det med henne. Som jag längtat efter att få färdigt överallt, få trivas i köket, få fint i ateljen och inte tala om vad jag längtat efter att få färdigt i hallen. Målad panel, lister runt ytterdörren, bort med verktygen under trappen, nu gör han det i sitt hus, färdigt. Som jag längtat efter hjälp att få hjälp att trivas, att må bra.

Hur känns det nu?

är det många som frågar. Ja hur känns det? Det går nästan inte att svara på. Jag är lättad och ledsen om vart annat, ibland samtidigt. Jag älskar honom fortfarande, konstigt egentligen. Kan man vara så beroende av en människa att man tror att man älskar honom? Han har svikit mig på det värsta sättet, om och om igen. Ändå, när jag ser honom, när bilen svänger in på gården så pirrar det i magen och jag är fortfarande kär....

Hur känns det då.....lättad, ledsen, kär och sorgsen, allt på samma gång.

Sveket känslorna gråten

När jag jobbar och när jag dansar lindy så mår jag bra. Då tänker jag inte, det är så skönt! Jag har gått genom livet och förträngt jobbiga saker, to m när min älskade mormor dog så valde jag att inte sörja klart. Nu verkar det inte bättre än att jag nog gjort så igen. Jag trodde faktiskt inte att jag hade gjort det. Men, egentligen, hur står man annars ut att bo under samma tak som någon som behandlat en så illa, någon som svikit så?....Det går inte förtränga längre, han flyttar nu..... Det är inte att han flyttar jag sörjer, det är sveken, både hans svek och hennes. Dom surrar runt i huvudet hela tiden, fram och tillbaka, om och om igen. 
Jag vet att det måste ut och bort, alla känslor. Det är bara så jobbigt! När känslorna kommer upp till ytan blir jag så rädd, jag får sån ångest. Det gör ont i bröstet, i hela kroppen i bland. Jag får svårt att andas och panik. Jag trodde att jag fått en hjärtinfarkt första gången jag fick ångest. Det är då jag känner mig ensam. Det är då, när  min egen gråt skrämmer mig som jag saknar en kram. Jag vet att om jag bara fick en kram, om någon bara kunde hålla om mig, då skulle det gå att andas, göra mindre ont. Jag önskar att jag skulle våga skrika, våga låta känslorna ta över. Men så länge jag står i det här själv så vågar jag inte.

Allt vanligt i mitt liv, all trygghet bara förvinner. Jag vet att det inte gör något, att jag kan! Innerst inne så vet jag att jag kommer att må bättre när han flyttar. Jag vet, innerst inne att jag kan stå på egna ben.

I morgon är en annan dag

Livskris Ångest Sorg

Jag vet att det är helt rätt att separera. Jag vet att han går mig på nerverna när han bara sover och är sur. Jag vet att han gör mig ledsen enda in i själen. Jag vet också att ångesten gör ont. Det är så förbannat jobbigt nu! Lånet är taget och huset där han ska bo köper vi på torsdag. Då flyttar han. Mannen i mitt liv. Vad händer med mig nu?
Jobbigast är väl att det faktum att han älskar någon annan, eller kanske att det är just hon. Det hade fått vara vem som helst, inte hon! Hon var min, hon var min familj. Jag älskade henne.  Nu älskar han henne.....och hon älskar honom och till mig finns ingenting kvar.