Det kom en tanke farandes förbi, jag höll på att fånga den men släppte dess hand i sista stund. Den ville få mig att tro att jag är kraftlös, den ville säga mig att lyckan och glädjen inte var till för mig. Den ville få mig att tro på lidande, få mig att tro att smärta är det enda jag förtjänar att känna. Den ville få mig att känna ensamheten, övergivenheten, uteslutandet och separationen i mitt hjärta. Den ville få mig att tro att att hur mycket jag än försöker så når jag aldrig målet. Den ville få mig att välja allt det jag egentligen varit rädd för, att skapa det jag mest fruktade.Du tanke, jag såg dig, jag såg igenom din vilja att separera, att ta mig från mitt ursprung. Jag såg dig men min hand lyckades du ej fånga nu. Vi har dansat många danser du och jag, du har spelat dina kort väl och många är de gånger din manipulerande charm fått mig att falla. Men allt har ett slut, jag har sett igenom ditt mörker, jag har lärt mig ditt spel.Denna dans får du nu dansa själv.Det är dags för mig att gå vidare. Jag kliver upp på en ny scen, kliver ut i strålkastarljuset du länge fått mig att frukta och jag tar en ny hand i min.Den här handen är så trygg, den är varm, tillåtande och välkomnande. Den är fylld av det vackraste jag skådat. Den är kärlek och enhet och där storslagenhet och ljus råder. Den handen den är min egen och dansen jag nu dansar, den är min alldeles egna dans.
