Julafton hos barnens farmor och farfar Hmmm :-/ Jag vill verkligen verkligen fira jul med barnen. Det spelar ingen roll var, bara jag får vara med dom. Dom måste absolut sova hos mig också, jag vet inte hur det skulle gå annars. Jag kan inte se mig själv utan dom en sån underbar dag. Underbar, ja jag brukade verkligen älska julen. Nu vet jag inte ens hur jag känner, jag mår bara dåligt. Tänk så mycket pynt och varm julkänsla som fanns, hela min kropp och själ uppfylldes av den. Det var min och mormors högtid, min och mormors. Jag och barnens pappa ville och försökte verkligen ordna julstämning och egna jultraditioner.... nu förstår jag hur mycket vi förstörde istället. Våra bonusdotter berättade för något år sedan hur mycket hon hatar jul och andra högtider, det är så sorgligt. Hon hade mest sett hur osams vi vuxna var inför att folk skulle komma hem till oss och tyckte bara att det var jobbigt. Fortfarande hittar hon ingen julstämning och det gör ont i hjärtat.
Jag tänkte nog att jag mådde rätt bra nu så det känns som ett ett stort kliv bakåt när allt rasar igen. När tårarna rinner och ensamheten och den stora saknaden gör sig påmind. Det känns som att det som gjorde så ont är tillbaka tillsammans med mardrömmarna som också är tillbaka.
Det finns en kille som betyder väldigt mycket för mig men jag är rädd att vi kanske är på olika ställen i livet. Jag vill dessutom jobba med honom och det måste absolut funka. Jag saknar honom och det känns faktiskt lite skönt, speciellt eftersom han säger att han saknar mig och vill vara med mig.
Mina drömmar börjar komma tillbaka, drömmar om den stora kärleken, drömmen om att få känna trygghet och få kärlek, villkorslös kärlek. Drömmen om att få göra det jag vill och må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar